Toggle search
Toggle location

Det sker stora förändringar inom svensk sjukvård idag och ännu större är på gång, inte minst i form av satsningarna på e-hälsa och nya vårdinformationssystem (EMR/EHR).

Ny teknik innebär nya möjligheter, men samtidigt är sjukvårdens situation mer komplex än tidigare, resurserna till förändringsarbete är begränsade och verksamheterna är i många fall förändringströtta. Det är därför nödvändigt att göra rätt redan från början. Fel utgångsperspektiv kan komma att kosta, inte bara tid och resurser, utan också i vilken vård och forskning som kan levereras. Sannolikt syns effekterna även i personalens hälsa och ökad personalomsättning.

Den tekniska utvecklingen kan bidra till en Svensk sjukvård i världsklass om införande drivs ur ett kliniskt perspektiv

Ny teknik behövs för att Sverige ska kunna fortsätta erbjuda sjukvård och forskning i världsklass. Bara det faktum att världens samlade medicinska kunskapsbas idag fördubblas fem gånger per år innebär en utmaning. Inom vården finns en naturlig och genuin strävan att bli så bra som det bara är möjligt, men även om man begränsar sig till en specialitet eller subspecialitet så innebär det en informationsmängd som ingen mänsklig hjärna varken kan sålla i, tillgodogöra sig eller agera utifrån. Artificiell intelligens, tillsammans med smarta algoritmer och kliniska beslutsstöd inom ramen för nya system, kommer här kunna vara till stor hjälp.

I och med införandet av moderna vårdinformationssystem och andra tekniska innovationer kommer sjukvårdens medarbetare att erhålla kraftfulla verktyg och stöd i sitt arbete. I samband med detta kommer de även att behöva ändra flera av sina arbetssätt. Eftersom de ekonomiska medlen ligger hos dem som förestår de tekniska innovationerna finns det en påtaglig risk att utveckling och förändring drivs ur ett tekniskt perspektiv.

Utgå ifrån patienternas och den kliniska personalens behov och stöd sedan dessa med ny teknik

Tidigare erfarenhet visar att enbart resurser och nya system inte räcker för att nå de resultat som eftersträvas. För att lyckas är det helt nödvändigt att ta utgångspunkt i den kliniska verksamheten och inte utifrån teknikperspektivet. Sveriges högkvalitativa kliniska vårdprogram är exempel på process- och standardiseringsarbeten drivna ur ett kliniskt perspektiv. Det innebär att man bör växla fokus i förändringsarbetet och utgå från behoven hos patienter och klinisk personal, för att utifrån dessa införa arbetssätt som därefter förses med ett bra tekniskt stöd. Det kan låta självklart men faktum är att många projekt inom vården, inte minst införande av nya IT-lösningar, drivs utifrån ett tekniskt snarare än ett kliniskt perspektiv.  

Stockholms läkarförening efterlyste nyligen att man skulle lyssna mer på professionen och göra verksamheten mer delaktig. Detta handlar inte bara om att involvera representanter från verksamheten och låta dem delta i diverse workshops och arbetsmöten. Det handlar om att konkret fråga kliniskt verksamma vilka funktioner som idag är kritiska, hur dessa fungerar, vad som kan förbättras och var man behöver ett helt nytt tekniskt stöd. Utan ett sådant förhållningssätt riskerar de som arbetar med vården att få en ny teknisk lösning som inte är funktionellt anpassad efter patientens eller personalens behov.

Detaljerad förståelse för klinisk vardag bör kombineras med expertis inom tekniska innovationer för bästa utgångsläge – varken det ena eller det andra isolerat.

Personer inom IT/MT har generellt stor kunskap avseende teknik men kan ibland sakna tillfredsställande förståelse för den kliniska vardagens komplexitet. Läkarföreningen uttryckte exempelvis att den tekniska supporten idag ger support om tekniska detaljer, men att de inte erbjuder ett bredare stöd för tekniken i det kliniska arbetet. Kliniskt verksamma har å andra sidan sällan tillräckliga kunskaper om de tekniska modaliteter de förväntas ha åsikter om och använda. Dessa två, IT/MT och kliniskt verksamma, har således vanligen svårt att förstå varandras behov, de talar helt enkelt inte samma språk. Här finns ett behov av överbryggande kunskap och förmåga att extrahera kliniskt verksammas behov, föra in den kunskapen i projekten på ett strukturerat sätt, och sedan göra detta begripligt för tekniskt kunniga att agera utifrån. För detta krävs djup förståelse för både klinisk vardag och tekniska lösningar, med insikt om att tekniska innovationer bara är möjliggörare och acceleratorer, intressanta enbart om de verkar i rätt sammanhang.

Se över utgångspunkt och angreppsätt och säkerställ att de kliniska behoven är inkluderade

Om man inte omgående ändrar synsätt och tar utgångspunkt i de kliniska behoven riskerar man investera tid, energi och resurser i dyra tekniska lösningar som varken förbättrar patientens situation eller det kliniska arbetet. Det skulle även bli svårare för verksamheterna att införa ny teknik, eller åtminstone så som den var tänkt att fungera.

Sverige har dock ett enastående utgångsläge; våra nationella riktlinjer visar att vi kan driva förändringsarbete med en klinisk utgångspunkt. Vi har även en nyfiken och uppkopplad befolkning samt en välutvecklad teknisk infrastruktur. Med rätt angreppssätt och rätt kompetens kan vi nå det resultat som både patienter och medarbetare förtjänar.